Ponnyklassen

Till ponnyklassen hade dimman lättat, så sikten var bra mycket bättre än tidigare.

Jag som inte brukar titta på ponnyklasser tyckte det var lite extra kul. Eller det var iaf kul att se ponnyer. Däremot var det inte så många bra ekipage måste jag säga. Det var mycket ryck, slit och vägringar – stor brist på harmoni alltså. Vad kan det bero på? Är ekipagen egentligen inte redo för denna nivå? Vad har de för grunder egentligen? Hur matchas och coachas de? Hur ska vi få tillväxt inom fälttävlan?

Jag har inte analyserat om det var någon skillnad mellan ryttare från de olika länderna eller om det är jämnt fördelat. Jag ska se om jag kan ta ett snack med Lena Bredberg som har hand om ponnyryttarna för att fråga henne om hennes syn på detta.

Det är bara 15 ponnyekipage som tog sig igenom terrängprovet och därmed kan starta i banhoppningen i morgon. Innan banhoppningen är det iofs veterinärbesiktning och då kan det ju hända att inte alla går igenom.

Leder gör Rikke Nyboe Andersen från Danmark, tvåa Moa Nordfjäll från Sverige och trea Johanna Pohjonen från Finland. Det var ju en bra blandning! Av de norska ekipagen finns bara ett kvar och ligger på 14:e plats. I morgon kan dock mycket hända, så det kan bli stora förändringar.

I lagtävlingen för ponnyekipage fanns bara två lag och det var Sverige och Danmark. Det svenska laget finns dock egentligen inte kvar eftersom bara två lagryttare har fullföljt terrängen. Av de fyra danska lagryttarna fullföljde tre av dem terrängen, så Danmark leder utan konkurrens.