Insatser i terrängen

På lördagen var det äntligen dags för terrängprovet! Tänk så länge framförallt den delen förberetts och det är den mest spektakulära delen av fälttävlan! Nu skulle äntligen Pro Eventings otroligt fina hinder övervinnas av de förväntansfulla ekipagen!

Ingrid Klimke pratade jag med efter hennes ritt. Hon och hästen Escada tog sig runt felfritt. Att hinna inom tiden har varit en ”snackis” innan tävlingen. Ingrid tror att det gjort att ryttarna har gasat på extra mycket i början för att hinna och har sen klarat sig gott och väl inom tiden.

Ingrid var mycket nöjd med sin häst. Det var fjärde tävlingen på denna nivå, vilket den som sagt klarade galant. Ingrid säger att det nästan varit tråkigt på träning då hästen klarat alla nya utmaningar direkt och då har det inte blivit så mycket hoppande. Klart angenämt problem!

Strax innan Sara Algotsson Ostholt gav sig ut på banan med Reality började det regna. Sara tyckte dock att det nästan bara var bra, för det svalkade bra. Sara var mycket nervös inför terrängen. Den här banan är det svåraste som Reality har varit med om hittills. Sara tog sig en funderar och bestämde sig sen för ”nu kör vi!”. Reality var enligt Sara fokuserad, rak, ärlig och fantastisk ute på banan. I svängarna balanserade Sara upp extra mycket för att Reality inte skulle halka och de skulle gå omkull. I maj gick Sara och Reality omkull på en tävling, vilket hon verkligen inte ville upprepa. Reality hade tre broddar i bakskorna för att få bästa möjliga grepp.

Sara kollade sitt tidtagarur på slutet av banan och trots att tiden gått en del, kände hon sig säker planen och fortsatte som tänkt. I mål var hon under optimaltiden, med tre sekunders marginal – perfekt!

Som ekipage nummer 4 gick Frida Andersén ut som stigfinnare i svenska laget. Hon gjorde en mycket säker och snabb insats med hela 30 sekunders marginal på optimaltiden!

Dag Albert, Linda Algotsson och Malin Petersen gjorde också bra och felfria insatser!

Ludwig Svennerstål var sist ut av de svenska ekipagen. Han tycker att det är helt ok att gå ut sist, då har han kunnat titta på andra ekipage och vid behov kunnat ändra planen för sin ritt. På slutet av banan hakar Shamwari i med ett bakben och det ser ut att vara nära för dem att göra en rova, men som tur håller dom sig på rätt köl. Ludwig var inte nöjd med sin insats, han tyckte att han gjorde för mycket förhållningar och störde Shamwari. De tog sig dock runt felfritt, både på hinder och tid, så det var ju helt ok ändå.

På galoppsträckorna klappade Ludwig mycket på Shamwari för att tacka och uppmuntra. Ludwig säger att det är ett partnerskap ihop med hästen och det gäller att ge och ta. Shamwari kändes fräsch även efter målgång.

Av toppryttarna tog sig även William Fox-Pitt och Michael Jung runt terrängbanan felfritt och båda var mycket nöjda med både banan, sina hästar och deras egna insatser.

Lite kuriosa är att William rider en hingst, vilket är mycket ovanligt inom fälttävlan, det är i princip bara ston och valacker som är fälttävlanshästar. Inom dressyr och hoppning är det dock mycket vanligt med hingstar. Jag har hört teorin om att hingstar är för rädda för sina ”kulor”, vilka kan råka slå i framförallt i terrängen, så då vill de förstås inte gärna vara med. Om det verkligen stämmer eller inte kan man nog inte veta säkert…

Förbundskaptenen Staffan Lidbeck var förstås mycket nöjd med de svenska insatserna i terrängen, mycket bättre än såhär kan det ju inte gå!

Det var 9 ekipage som inte fullföljde i terrängen. Av dessa 9 var det 7 som blev uteslutna, medan två utgick på egen begäran.